Det är viktigt att skratta

För några månader sedan var jag på en föreläsning om hur viktigt det är att skratta och att det finns olika sätt att träna på det. Detta då kroppen och själen mår bra av ett gott skratt.

Igår, var Z här på middag och jisses vad vi skrattade och det mellan djupa samtal. Middagen startade kl. 17.30 och när klockan var 23.55 tog vi en promenad och följde Z en bit på vägen hem. Fortfarande med skratt och djupa samtal.

Tittade på bilder från julen 1992 och sonen är 2,5 år. Jisses vad vi skrattade och det var ett skratt som värmde både kropp och själv och jag minns fortfarande hur kul vi hade. Min pappa skrattade så tårarna rann och jag höll på att tappa luften.

Det var min moster och tillika gudmor och sonen som var i fokus och startade den julens härligaste skrattstund. 

Nu fortsätter vi lördagen med goda vänner och förhoppningsvis mycket skratt.

Må gott

I´ll be back.

Min själ behöver vänlighet

Jag är innerligt trött på elakheter, dumheter och krig. Så... för att få ro i själen, slutar jag nu att titta på nyheterna. Det är länge sedan nyheterna hade något vänligt att förmedla och min själ behöver vänlighet.

I söndags kom sonen med familj på lunch. N hade ett diadem med blommor och enhörningshorn. jag inbillar mig att om alla hade ett sådan diadem, skulle världen kanske te sig lite vänligare. V sov i stort sett hela lunchen men jag fick hålla honom en liten stund. Det värmer min själ att ha dem här.

Just nu håller T på att fixa middag. I kväll blir det baconkyckling. Ser framemot det. Mat, en film och somna tidigt.

Må gott

I´ll be back

Vet i katten vad de håller på med

Har idag suttit och fixat med gamla foton. Jag har börjat fotograferat av dem som finns i pappersformat och insatta i fotoalbum. Hittade två fotografier på T och min pappa. Vet i katten vad de håller på med. Bilderna är tagna med några års mellanrum och när jag frågar T vad de pysslar med, flinar han bara och skakar på huvudet. 

Idag fick vi lunchgäster. N hade beställt mosplättar och bacon. Tillbehören skulle vara lingonsylt och "äppelsylt" och flytande grädde. Så fick det bli.

V sov och åt... Himla bra sysselsättning. Han brydde sig inte ett smack om att storasyster och pappa busade.

Just nu mår jag aningen lite risigt. Tog influensavaccin i fredags och har väl inte varit på topp sedan dess. MEN det är övergående och jag mår betydligt bättre idag än i fredags kväll. Nu fortsätter vi söndagen med någon liten smörgås. Känner att jag behöver fylla på.

Må gott

I´ll be back.

 

Bill har fått somna

För tio år sedan kom Bill in i våra liv. Han anlände som en liten femmånadersvalp och tog våra hjärtan med storm. Han var övertygad om att han var en dobermann, det var bara en tidsfråga innan benen vuxit klart. 

Nu, tio år senare, fick han i veckan somna in. Hans kropp orkade inte längre... en växande tumör och ont i hela kroppen. Beslutet var tungt men nödvändigt. Ett fruktansvärt beslut att ta, men det är varje djurägares skyldighet att orka ta det beslutet. 

Bill har haft en fantastiskt fin liv med sonen och hans familj och han hade många människor som älskade honom. Vi är många som kommer sakna honom nu när han sitter på ett moln och äter köttbullar med våra tidigare familjemedlemmar.

 

Må gott

I´ll be back

Med en liten kommer det "bra grejer till huset"

Idag blev det fika i Huset på höjden. Det är en ynnest att få vara en del i detta. Att få höra N berätta om viktigheter och få se henne ta hand om sin lillebror. Det gäller dock att ha lite koll, då en fyraåring inte riktigt förstår- och vet hur man ska göra, men allt hon gör är av kärlek för den lille som kommit in i deras liv.

V (lillebror) hade fullt upp med att äta och sova när vi var där. Han vansläktas inte. Sova och äta är viktiga saker.

Billsan har upptäckt att det kommer bra grejer till huset. En golvvagga som "är hans" och som någon har lånat ut till V. OM man tittar länge så kanske hans människor förstår att flytta den lilla till någon annan plats än den som är Bills.

Nu fortsätter vi dagen med att vila inför kommande vecka.

Må gott

ll be back.

 

Idag var marken frostig

Efter en fullspikad vecka kom helgen och idag for vi till Paradisets strand för att gå en vända. Över våra huvuden seglade havsörnen. Om jag inte visste bättre så kan man tro att den "mäter in oss" för att se om vi är byten i rätt storlek. Kanske lite sega, men ätbara.

Som alltid ställer jag mig på bryggan för att kika ut mot det stängda Paradiset. Som jag längtar... Nu är det "bara" fem månader kvar tills vi öppnar upp. 

Idag var marken frostig och det knastrade i löven när vi gick.

Julia fick springa i långlina. Det var massor av dofter att "snuffa" på och hon hade svårt att motstå en rådjursskit. Det fick hon bannor för... Tror inte hon bryr sig, för hon var snabbt igång för att kolla om det fanns mer skit uppdukad på buffén. 

Nu har vi kommit hem... ätit och kört igång tvättmaskinen. Har vilda planer på att starta en film på tv.

Må gott

I´ll be back

 

Ännu en liten människa att ha koll på

Idag fick vi lunchgäster... Sonen med familj kom och beställningen var fisk i ugn och mos. Så fick det bli. N är mäkta stolt över att ha en lillebror och hade svårt att låta honom sova ifred. Hon är sprudlande glad, sjunger och berättar högt om sin bror. Misstänker att V inte bryr sig det minsta. Han har hört sin storasyster sjunga och berätta saker i redan när han låg i magen. 

Julia passade på att "snuffa av honom", så nu är det gjort. Ännu en liten människa hon ska ha koll på. Himla jobbigt att vara dobermanntant i det här hemmet.

Bill tar det mesta med ro. Han parkerar sig i bädden och där ligger han tills det serveras mat. Mat är gott och det gäller att passa på när han kan äta av Julias torrfoder.

 

Släktträff på kyrkogården 2025

Efter en helg med "en del uteaktivitet" har vi, både T och jag landat i en förkylning. Det är inte uteaktiviteten som gjort oss förkylda, den har nog snarare gjort att vi mått bra. 

Vi har promenerat vid Paradisets strand. Stått och suktat på bryggan och önskat det är vår. Sex månader kvar... Det är jättelång tid.

Vi har haft släktträff på kyrkogården med bakluckefika. Så himla trevligt och som alltid så försöker vi dämpa att skratta högt. Sonen och N kom med. F och lillebror, som fått ett namn som börjar på V, var kvar hemma och sov. N hade fullt upp med att tända alla gravljus och hon kunde inte förstå varför vi gräver ner de döda och "planterar en sten" över. "Är det zombiernas namn som står på stenarna"? frågade hon. 

Nu dags att fixa middag.

Må gott

I´ll be back